Historik

Området Sofielund i Malmö är unikt på så sätt att mycket av de gamla arbetarmiljöerna finns bevarade. Gamla Sofielund undkom den rivningshysteri som rådde under 60-och 70-talen — när bostäderna skulle moderniseras — och som drabbade många andra områden. En vandring längs med Idunsgatan, som var centralaxel i det gamla Sofielund, ger än idag en känsla av ett förmodernt samhälle.

Dagens Sofielund har sitt ursprung år 1609  i den gård som greven och godsägaren Tage Thott byggde på mark som låg inom Västra Skrävlinge socken och Västra Kattarp by. 1786 lade greven egendomen i enskifte, en jordreform som innebar att varje gård fick ett enda sammanhängande jordstycke — det första enskiftet i Skåne. Ägorna samlades längst ut i väster i bymarken. Handelsmannen Hans Bauert köpte marken 1792 och gav gården namnet Sofielund, efter sin hustru Sophia Charlotta af Trolle. Sofielundsgården var en stor egendom på 150 tunnland och bestod bland annat av 8 byggnader och en park i söder på hela sex tunnland.

I mitten av 1800-talet satte industrialiseringen av det svenska samhället igång på allvar. Behovet av arbetskraft till de framväxande industrierna i Malmö var stort. Därför behövdes mark till bostäder åt den växande befolkningen. Tomter styckades av från Sofielundsgården och såldes framförallt till arbetare som flydde trångboddheten i stan, eller till fattigt folk från landet som sökte lyckan som arbetare i den nya arbetarförstaden
1874 delades Sofielundsområdets egendom genom byggandet av järnvägen mellan Malmö och Ystad utmed nuvarande Lönngatan. Området söder om järnvägen bebyggdes först och kallas idag för Södra Sofielund; området norr om Lönngatan kallas för Norra Sofielund. 1896 blev större delen av Sofielunds egendom municipalsamhälle, en administrativ enhet för ett tättbebyggt område inom en kommun. Det hette då Sofielundshusen, men senare ändrades namnet till Sofielund. Från och med 1911 ingår Sofielund i Malmö stad.

På slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var större delen av Sofielund ännu obebyggd. En betydande del av marken var koloniträdgårdar. De nya bosättarna odlade grönsaker för eget bruk, men även till försäljning för att förstärka familjeekonomin.

Hos arbetarbefolkningen i det framväxande Sofielund var fattigdomen utbredd. Man hade problem med trångboddhet, bristfälligt avlopp, dålig renhållning och översvämningar. I början av 1900-talet kallades Sofielund för Svinaryssland. Namnet refererar inte bara till grisuppfödning och försäljning av kött, utan även till svåra sanitära förhållanden. Trots det har många vittnat om den goda gemenskapen och sammanhållningen bland de boende. ”Alla kände alla”, berättade då 88-årige Gustaf Palmqvist för Skånska Dagbladet 1967. Gustaf bosatte sig i Sofielund 1897.